Trodde hon sökte Gud, men mötte Satan istället Annikas ”oskyldiga” lek med ”Anden i glaset” bjöd på en skräckupplevelse som bet sig kvar ända tills hon blev frälst. Annika Nilsson läste aftonbön och hade en barnatro när hon var liten, trots att familjen inte var bekännande kristen. Men hennes mamma hade någon form av gudstro, även om den var uppblandad av spiritism och gammaldags folktro. - Innan jag föddes, hade mina föräldrar förlorat en dotter på fem år som fick en hjärntumör. Efter det bad mamma om att få ett barn till, samtidigt som hon sökte tröst i spiritistiska böcker. Redan som liten fascinerades Annika av det övernaturliga - spöken, varulvar, vampyrer, monster och liknande. Och inte minst av de berättelser om hur avlidna gick igen, som hon tjuvlyssnade till genom väggen under ljusa sommarkvällar vid släktens sommarstuga i Hälsingland.
Utanför kroppen-upplevelse - Jag bad till Gud om att få vara med om detta, för jag trodde ju att det hade med Gud att göra. En natt när jag gick i mellanstadiet hände det. Jag upplevde hur jag försvann ut ur min kropp och såg den ligga där. Men det var otäckt, sannerligen inte någon fridfull upplevelse. Jag var rädd och uppskakad och önskade mig tillbaka in i kroppen igen, vilket också skedde.
Ett par nätter senare hände samma
sak igen. - När jag gick på gymnasiet var jag väl som tjejer är i den åldern. Vi gick på konserter och fester och drack lite grand på helgerna. Men det kunde inte vara livets mening att se fram emot festen nästa helg. På festerna kom de ofta att prata om det övernaturliga, i alla fall i Annikas sällskap.
Anden i glaset - Vi fick en chock. Rullgardinen drogs upp. Jag trodde att vi sökte Gud, men hittade Satan istället. Alla var skräckslagna och grät. Vi ringde till två jourhavande präster, men de tog oss inte på allvar.
Ständig skräck - En gång när jag var jätterädd kom ordet ”Jesus” upp i mitt huvud. På något sätt visste jag, att det fanns beskydd i det namnet. Jag tänkte ”Jesus” i en halvminut och det var som om skräcken drogs ut ur min kropp, och jag blev alldeles lugn just då, även om skräcken kom tillbaka senare.
Besök av en präst - Det var första gången jag hörde någon tala personligt om hur han hade blivit kristen. Han utstrålade frid, och efteråt pratade jag med honom om mina upplevelser. Han tog mig på allvar och sa att Jesus kunde befria mig, men att jag var tvungen att välja själv. Just då kände hon sig inte mogen att bli frälst, men hon fortsatte att träffa Anders-Petter. Hon började be, läsa kristna böcker och Bibeln. - Jag begrep att jag var tvungen att ta ett avgörande steg. Jag böjde knä vid sängen och bad Gud frälsa mig. Men jag blev lite besviken, för jag upplevde ingen känslostorm och såg inga blixtar.
Jesus kom in i rummet - En dag satt jag och läste en kristen bok. Då kände jag att Jesus kom in i rummet. Jag bara visste det i mitt inre. Jag blev genomstrålad av kärlek, trygghet och härlighet. Det var något helt annat än det jag upplevt i ockulta sammanhang tidigare. - Men jag ville vara säker på att det var Jesus jag upplevde. Jag hade ju hört att Jesus förlät synder, och för att testa om det var Jesus tänkte jag: ”Om jag syndar och den här härligheten fortfarande är kvar, måste det vara Jesus.” - Det enda jag kunde komma på som jag hade till hands, som jag trodde var syndigt, var att jag stoppade in en snus. Och Jesus försvann inte!! Hon tog kontakt med Anders-Petter Sjödin och berättade att hon ville bli frälst. De bad en frälsningsbön tillsammans. - Det första jag gjorde när jag kom hem, var att jag upplevde en tydlig maning från den Helige Ande att krama om pappa. Han började gråta, vilket aldrig brukade hända.
Evangelist - Jag har fått en speciell kärlek till de utslagna. Därför går jag just nu på Josuas bibelskola i Gamleby, för att få lära mig hur de arbetar med att återupprätta människor i sin församling.
|